Let´s talk rubbish!

Ett sextiotal morgonpigga personer samlades på Kunskapscentrum Agardh i Båstad den 18 november för att vara med på ett frukostmöte på temat ”A different view on packaging waste”, eller som någon sa, Let´s talk rubbish! När förpackningen gjort sitt jobb utgör den en potentiell resurs i form av nytt material, nya produkter eller kanske som energikälla. Men, för att det ska fungera krävs naturligtvis insamlingssystem som effektivt samlar in de använda förpackningarna. Henrik Nilsson från FTI, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, inledde morgonen med att berätta om hur dagens insamlingssystem fungerar och vad som gäller i framtiden.

Sedan den 1 november har vi en ny lagstiftning som bland annat säger att alla som jobbar med insamling av förpackningsavfall måste vara licensierade. Undantagna är kommuner, förutsatt att de sänder det insamlade materialet till en licensierad mottagare. Från 2017 måste alla tillverkare av förpackningar och material vara kopplade till en licensierad part. Licensieringen är välkommen enligt Henrik, då det fram till nu har rått viss förvirring på marknaden.

Återvinningsmålen höjs också, till exempel finns det krav på att 50 procent av alla plastförpackningar ska samlas in år 2020. I dag tar 36 procent omhand.

”Vi ser en ökande efterfrågan på återvunnet material och får hela tiden förbättrade insamlingssystem vilket gör att mer kommer att samlas in”.

Jon Djerf från Avfall Sverige är expert på de svenska systemen för insamling. Avfall Sverige representerar alla kommuner och jobbar med alla typer av avfall. Totalt genererar vi 120 miljoner ton avfall per år i Sverige, en stor del kommer från gruvindustrin och då pratar vi om inerta material som inte påverkar omvärlden. 4,3 miljoner ton är hushållsavfall och det innebär att vi genererar 490 kilo avfall per person och år. Vi är bra på att se till att väldigt lite handlar på deponierna.

”35,4 procent av allt hushållsavfall materialåtervinns.  År 2000 var det drygt 27 procent. I dag är det bara 1,4 procent av allt hushållsavfall som hamnar på deponi, år 2000 var det 25 procent, så mycket har hänt och vi är världsledande på att inte slänga på deponi”, berättade Jon Djerf.

”Vi är också bra på förpackningsåtervinning men vi är inte bäst. Länder som Holland och Schweiz är bättre på materialåtervinning och det beror till viss del på att man har bättre samarbete mellan tillverkare och kommuner”.

Cirka 23 procent av en typisk soppåse i ett hushåll består av förpackningar och det är för mycket tycker Jon Djerf. En ökad tillgänglighet för att kunna lämna tillbaka förpackningar kan vara lösningen.

Från NSR, Nordvästra Skånes Renhållnings AB, fanns Kim Olsson på plats och berättade om hur man investerat kraftigt i en infrastruktur som gjort att avfallet gått från att vara just ett avfall till att bli en resurs. Tidigare lades allt på deponi och man byggde en ”skidbacke”.

”En svensk familj genererar cirka ett kilo förpackningsavfall per dag och cirka 60 procent av denna mängd återvinns. Det är OK, men inte bra”, konstaterade han.
”Vi noterar att värdet på råmaterial ökar och det gör det allt intressantare att ta hand om avfallet på rätt sätt”.

Kim Olsson konstaterade också att en svensk familj slänger cirka 50 kilo fullt ätbar mat årligen. Inte bra. Samtidigt retar han sig på att vi hela tiden anger detta mått i kilo. Totalt meningslöst sa han. Allt annat mäts i emission, hur mycket utsläpp som genereras.

Slutligen berättade han om ett projekt man driver som heter ”Skitlite 2020”, där man utmanar ett antal familjer att komma ner till inget matspill alls till år 2020.

Ingrid Lidbäck från AR Packaging Group representerade industrin denna morgon och gav exempel på hur koncernen jobbar med att hitta förpackningslösningar med mindre materialmängd och lägre vikt, och detta självfallet utan att minska på de skyddande egenskaperna. Ett exempel är ett material som heter Airlite och som har 40 procent lägre täthet en andra material och 25 procent lägre vikt. Dessutom strävar man allt mer mot monomaterial, till exempel mono PET samt med att ersätta plast med pappersbaserade material. Bioplasterna är också intressanta, men leder ännu så länge till kostnadsökningar, i varierande grad.

”Med intelligent design av våra förpackningar kan shelf life för livsmedel förlängas och därmed sparar man miljö”, sade Ingrid Lidbäck, och efterlyste samtidigt standardiserade återvinningsscheman, riktiga åtagande via investeringar från varumärkesägare och information till konsumenterna samt ytterligare utveckling av förnyelsebara material med bra barriäregenskaper och till realistiska kostnader.

Sist i programmet gav Packbridge kommunikatör, Bo Wallteg, en snabb uppdatering av vad som händer i förpackningsbranschen i dag.

Missade du allt detta, men är medlem i Packbridge, kan du via Pakbridge.se gå in på Packbridge TV och logga in för att se alltihop.