Vi vill fortsatt anordna en neutral och återkommande kontaktyta för ökat kunskapsutbyte och samarbete mellan aktörer i förpackningsvärdekedjan med övergripande syfte att göra plast- och pappersförpackningar mer cirkulära och öka materialåtervinningen.
Inledningsvis arrangeras en serie om fyra halv- eller heldagsträffar som täcker in samtliga delar av förpackningens värdekedja. Fokus under dessa träffar är att identifiera och öka deltagarnas förståelse om utmaningarna som uppstår i respektive led hos de olika aktörerna i pappers- och plastförpackningarnas värdekedja. Vi planerar också att ta upp ny forskning, fakta och nyheter inom förpacknings- och återvinningsbranschen.
I största möjliga mån kompletteras träffarna med studiebesök i syfte att öka den praktiska förståelsen för hur processerna i varje led går till.
Många varumärkesägare och förpackningskonverterare arbetar med återvinningsbara förpackningar. Men vad innebär egentligen en återvinningsbar förpackning? Svensk Plaståtervinnings manual om design för att underlätta materialåtervinningen är väletablerad, men hur har varumärkesägare och tillverkare anpassat sin design för att möta återvinningsbranschens önskemål? Vad händer på EU-nivå och på nationell nivå vad gäller att definiera vad återvinningsbarhet egentligen innebär?
Denna träff fokuserar på identifierade utmaningar utifrån varumärkesägarnas synvinklar. Hur tar en varumärkesägare alla aspekter i anspråk när de designar en produkt som även ska vara återvinningsbar? LCA analys, i vilken del av värdekedjan uppstår den främsta klimatvinningen? Träffen fokuserar på designperspektivet och integreringen mot produkt, design och marknad hos en varumärkesägare.
Ett mer cirkulärt synsätt kräver inte bara att förpackningarna är återvinningsbara utan att den återvunna råvaran som produceras kan användas i högvärdiga produkter. Att det är utmanade eller rent av omöjligt att i många fall använda återvunnen plast i förpackningar till livsmedel är välkänt. Lagstiftningen sätter stopp. Dock finns det många andra typer av plastförpackningar som lämpar sig bättre för återvunnen råvara, till exempel gruppförpackningar, transportförpackningar och andra typer av förpackningar som inte är i kontakt med livsmedel. Hur arbetar varumärkesägare och tillverkare med att få in mer återvunnen plast i förpackningar? Hur bra koll har man på vilka förpackningar som skulle lämpa sig för återvunnen råvara och vad ställer man för krav på sina leverantörer? Vad har man för strategiska mål på området?
På träffen berörs även vilka begränsningar som finns i befintlig infrastruktur i process- och förpackningslinjer, maskiner för flexotryck? Utmaningar och hinder avseende applikation, design, materialval, förpackningstyp, hastighet och kvalitet, lagstiftning och standarder, barriärer, migration och livsmedelskontakt, information till konsument på förpackningarna etc.? Hur ser ramverket ut för vad som kan göras och vilka förbättringsförslag jobbar tillverkarna med?
Förändringar i EU:s förpackningsdirektiv har föranlett förändringar i den svenska förordningen om producentansvar för förpackningar. Från och med 2020 gäller bland annat nya så kallade beräkningspunkter för materialåtervinning, vilket innebär att punkten för att rapportera materialåtervinning flyttas framåt i värdekedjan för att bättre spegla den mängd förpackningar som faktiskt materialåtervinns till nya produkter.
Vad gäller insamling skulle förpackningsavfall från hushåll från och med i år ha samlats in av ett insamlingssystem med tillstånd från Naturvårdsverket. Ansökningarna om tillstånd fick avslag och kraven på tillståndspliktiga insamlingssystem skjuts upp till januari 2023. Vad händer på området? Vad är utmaningarna i insamlingsledet och hur kan materialåtervinningen påverkas?
Svensk Plaståtervinnings anläggning i Motala, som tar emot majoriteten av de plastförpackningar som lämnas till materialåtervinning av hushåll, har varit i drift i ett par år. Hur har det gått? Finns det ytterligare förbättringspotential? Var ligger begränsningarna i befintliga sorterings- och upparbetningsprocesser?
Denna träff fokuserar på fiberbaserade förpackningar från skogsråvara. Därtill möjliga framtida alternativa restströmmar för råvarumaterial från exempelvis hampa eller gräs. I vilken grad kan förpackningarna och fibrerna återvinnas? Ser Fiskeby Board, som tar emot pappersförpackningar från hushåll, nya utmaningar eller trender vad gäller inkommande material? Vilka begränsningar finns i befintlig infrastruktur i process- och förpackningslinjer?
Under denna träff kommer möjligheter och utmaningar kring att öka nyttjandet av återvunna fibrer diskuteras. Därtill även forskning och utveckling av fiberbaserade barriärer, exempelvis av lignin och hemi-cellulosa.
Från oktober 2017 till september 2018 drev Packbridge i samarbete med IVL Svenska Miljöinstitutet och Sysav projektet Kunskap i Rätt Förpackning, som var finansierat av Vinnova. Projektet genomfördes som ett samverkansforum med syfte att öka kunskapen samt stärka samarbeten och förståelsen för olika aktörers möjligheter och hinder att kunna bidra till att fler plast- och pappersförpackningar materialåtervinns. Genom att skapa en återkommande kontaktyta mellan aktörer som tidigare inte har kommunicerat i hög utsträckning ökades kunskapsutbytet samt sakkunskapen om hur plast- och pappersförpackningar tillverkas, fylls och materialåtervinns. Därtill anordnades studiebesök för att öka den praktiska förståelsen.
Tolv parter från olika delar av värdekedjan motfinansierade Vinnova som partner i projektet. Utöver redan nämnda var dessa Tetra Pak, Scanfill, Oatly, Avfall Sverige, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen FTI, Fiskeby Board, Ragn-Sells, Orkla Foods Sverige och Svenskt Pac System.
Packbridge is a member community that connects the packaging ecosystem for increased resilience and sustainable value. We are the largest packaging ecosystem cluster in Europe. Partially funded by Region Skåne.
Packbridge is a cluster for a connected, smart, and sustainable packaging ecosystem.
