Vi som jobbar i förpackningsbranschen är väl medvetna om den mycket komplexa kravvärld som förpackningarna befinner sig i. Det är oerhört många faktorer som spelar in och som ska fungera tillsammans om en förpackning ska fungera optimalt. Det konstaterade Per-Stefan Gersbro inledningsvis på Packbridge efter 3 den 23 september i Stockholm. Temat var ”Packaging Materials in Response to Complex Demands”. Som vanligt handlade det om ett ambitiöst program, men långt ifrån alla de krav som ställs på en förpackning kunde tas upp dessa timmar.

Mötesplatsen denna gång var SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, och deras avdelning i Stockholm, där man främst jobbar med materialkemi och ytor och där det finns en hel del utveckling som är av intresse för förpackningsindustrin, till exempel grön kemi och tekniker för att modifiera ytor på material. Det konstaterade Marie Sjöbergsom presenterade verksamheten vid SP i Stockholm.

Ett annat forskningsinstitut i Stockholm är Innventia som mer direkt är inriktade på förpackningsforskning och utveckling. Kristina Wickholm från Innvetia hade gjort en rundfråga bland kollegor och bett dem att ge exempel på krav som ställs på förpackningsmaterial. Hon fick ihop en lista på 25 olika sådana, till exempel att materialet ska vara bionedbrytbart, trovärdigt, hållbart, livsmedelssäkert, ha låg vikt, gripstyrka, vara starkt, klara transporter, ha syrebarriär, vara återvinningsbart med mera.

Som exempel på det utvecklingsarbete som pågår visade hon en så kallad mekanoaktiv förpackningslösning, en fiberförpackning som kan transporteras mer eller mindre platt men som reser sig automatiskt när man tillför varmt vatten.

Ett nytt projekt med inriktning på utveckling och test av förpackningar som sparar livsmedel, Pack Systems for reduced food waste, har nyligen startats med finansiering från Vinnova. I projektet ingår BillerudKorsnäs och Electrolux samt Helen Williams från Karlstad universitet, som är en ledande forskare på området.

En ambition hos Innventia är att förbättra förpackningens image så att vi alla ser den som en hjälte, sa Kristina Wickholm.

Marie Ernstsson från SP gav en presentation på temat Advanced and Innovative Packaging Solutions och visade på olika sätt att modifiera ytor. Man designar helt enkelt ytkemin för att nå önskade egenskaper eller för att förbättra limegenskaperna.

SP gör också till exempel bionedbrytbarhetstester och ser på vilken miljömässig påverkan en viss förpackningslösning har. Taktil känsla, det vill säga hur man upplever en yta på ett papper när man tar på det, är ett annat område.

Från forskarvärlden tog workshopen ett steg närmare handeln och konsumenterna genomMikael Krook från SIG Combibloc som tillverkar vätskekartongförpackningar, ytterligare ett område där många krav ställs. Tiden då ”one size fits all” gällde är sedan länge passerad, konstaterade Mikael Krook. Nu är det flexibilitet som gäller. Han gav exempel på vad som präglar den moderna konsumenten och vilka marknadstrender och utmaningar som man ställs inför. Självfallet, konstaterade han, är det oerhört svårt att kunna bygga in alla utmaningar i en förpackningslösning.

Ett exempel på en ny produkt från företaget är Combibloc EcoPlus, en enliters vätskekartongförpackning med en ny kompositkomposition som gör att man reducerar CO₂ genreringen med 28 procent jämfört med en motsvarande, standard, enlitersförpackning från företaget. Produktskyddet är dock det samma. För att verkligen göra konsumenten införstådd med detta är förpackningarna försedda med en väl synlig banderoll med information.

SIG Combibloc har också tagit fram en version av en ”pappersflaska”. Det kan verka som något enkelt, men är i själva verket en tuff utmaning, inte minst när det gäller att göra en vid öppning som ska förses med en plastförslutning, men man har lyckats, sa Mikael Krook.

Vätskekartongen är alltid försedd med ett barriärmaterial på insidan, det kan vara plast eller aluminium, och vätskekartongtillverkarnas våta dröm är att kunna använda biomaterial för denna barriär. Så långt har inte tekniken kommit ännu, men det sker mycket på barriärfronten. Ett bra exempel på det är Skalax från det svenska företaget Xylophane AB. Maria Gröndahl, som var med och grundade företaget för tio år sedan, presenterade detta material som är en förnyelsebar barriär för beläggning. Det ger en barriär mot syre, fett och aromer. Det kan appliceras på papper och kartong. Intressant är att det ger en effektiv barriär mot migrering av mineraloljor, något som diskuterats kraftigt de senaste åren.

Att det finns stora pengar att spara på rätt materialval i förpackningar i ett logistiksystem stod klart när Tobias Bergarp från Pacccess, som ingår i BillerudKorsnäs koncernen, hållit sitt anförande. Paccess hjälper globala varumärkesägare med förpackningsutveckling och sourcing av förpackningar som man optimerar för logistikflödena. Företaget har basen i USA men finns även i Europa och Asien. Kraven på logistikförpackningar ökar snabbt, inte minst med tanke på den enormt snabbt ökande e-handeln som utsätter dem för tuff behandling. Att köpa en förpackningslösning till exempel i Asien och vara säker på att den fungerar i miljön här i västvärlden är ett vågspel om man inte vet vad man gör. Det är här Paccess kommer in i bilden.

Tobias Bergarp gav ett exempel på ett case där ett amerikanskt företag importerade toalettstolar från Asien och där 6,3 procent fick returneras på grund av skador. Paccess såg över hela leveranskedjan och optimerade den samt tog fram en förpackningslösning som gav maximalt skydd. Resultatet blev att returerna minskade med fyrtiofyra procent och det sparade flera miljoner dollar åt företaget. Kostnaden för att göra detta arbete var snart återhämtad genom de besparingar som företaget gjorde.

Det här hade kunnat undvikas från början om importören insett förpackningens värde och redan initialt och sett till att få rätt lösning. Ett bra exempel på att man inte ska se på kostnaden för en förpackning. I stället handlar det om att se det värde den genererar.

Som vanligt avslutades Packbridge efter 3 med en paneldebatt.

Drygt 80 personer fanns på plats hos SP. Var du inte av dem men inser att det här var ett intressant program, kan du om ditt företag är medlem i Packbridge, gå på PackbridgeTV viawww.packbridge.se, och se alltihop när du har tid. Sändningen var den här gången sponsrad av BillerudKorsnäs.

”Food Safety and Food Waste – Call for Improvement”, var temat på Packbridge frukostmöte den 21 augusti. Den här gången var vi hos Region Skåne i Malmö. Mellan 60 och 70 personer fanns på plats och kunde förutom ett mycket intressant program också avnjuta en vacker soluppgång över Öresund från toppen av regionens huvudkontor.

Samtidigt slog vi också ett tittarrekord på vår livestream. Närmare 200 personer deltog via nätet, de missade soluppgången och nätverkandet, men fick mycket intressant information. Samtliga sändningar finns sedan i arkivet, tillgängliga för Packbridge medlemmar, och redan nu har ytterligare ett trettiotal tagit del av programmet den 21 augusti.
Först ut på scenen var Elisabeth Borch från SIK som gav en inblick i projektet ”Säkra svenska livsmedel”, ett Vinnovastöttat forskningsprojekt inom ramen för Strategiska Innovationsagendor. Här handlar det om livsmedel som kontamineras med mikroorganismer, inte med kemikalier, och hur vi ska kunna undvika det. Målet är att svenska livsmedel ska vara säkrast i Europa. Att behovet finns framgår inte minst av det pågående problemet med listeria i kallskuret.
”Vi behöver nya lösningar och vi måste skapa en livsmedelssäkerhetskultur i industrin och det är viktigt med samarbete mellan myndigheter, industri, universitet och forskningsinstititutioner”, slog Elisabeth Borch fast.

Christina Skjöldebrand är docent i livsmedelsteknik vid LTH och hon pekade menade att det är viktigt att vi ser på problemet medlivsmedelsspill i hela försörjningskedjan. Det behöver betydligt bättre kommunikation mellan alla i kedjan, konstaterade hon.

”När det gäller förpackningar måste vi undersöka hur de kan användas som verktyg och hitta nya, innovativa lösningar som hjälper konsumenten som normalt sett inte inser hur mycket han eller hon slänger”.

Per Baummann från Svensk Dagligvaruhandel är en känd debattör med tydliga synpunkter och när det kommer till frågan om livsmedelsspill så är han kritiskt till hur vi hanterar den i Sverige.

”Vi vill alltid hitta någon annan i det här landet som är ansvarig och det är typiskt svenskt. Sanningen är ju att det inte finns någon att peka ut, alla måste jobba tillsammans för att nå fram”.

”Livsmedelsspill har blivit något av en kulturell fråga idag, något vi bara har. På 50-talet, när jag växte upp, var det självklart att man åt upp sin mat, man slängde inget”.

Per Baummann menar att det krävs två paradigmskiften, dels får det inte vara OK att slänga mat, dels måste vi inse att miljöskydd inte handlar om att hjälpa någon annan genom att vara bra.

För att ytterligare provocera lite la han till att problemet med övervikt i samhället egentligen också är en fråga om livsmedelsspill, något som man inte sett i debatten tidigare.

Avslutningsvis konstaterade han att förpackningen har en nyckelroll när det gäller att minska livsmedelsspillet.

Sista föredragshållare var Fredrik Moberg från Mobergs Processkontroll som gav åhörarna en annan vinkling på livsmedelssäkerhet, nämligen hur man ser till att inga främmande ämnen från processen följer med ut till konsumenten. Fredrik gav en bild över de tekniker som finns tillgängliga på marknaden i dag och slog avslutningsvis fast att det nu finns ett nytt ord på marknaden för personer som jobbar med detta, nämligen Detektorist.

Eva Norling Gersbro från Packbridge har under ett par månader drivit en utmaning på OpenUp, den digitala plattformen för öppen innovation, som gått ut på att hitta en smart lösning där förpackningen kan hjälpa till att minska på livsmedelsspillet genom att berätta för konsumenten om innehållet är tjänligt eller inte. I samband med ett frukostmöte på temat livsmedelsspill och livsmedelsäkerhet som Packbridge arrangerade hos Region Skåne i Malmö, skedde prisutdelningen vid en ceremoni.

Prisutdelare var regionordförande Pia Kinhult som passade på att berömma Packbridge.

– “Packbridge är ett av de mest framgångsrika klusterna i Skåne, och då tänker jag inte bara på alla frukostmöten och workshops som arrangeras vid sidan av allt annat arbete, utan även på förmågan att involvera andra sektorer och kluster i arbetet, precis som vi vill att det ska vara”, konstaterade hon.

Vinnare i den här utmaningen blev Martin Olsson från Innosensia som utvecklat en lösning med sensoriska etiketter. Det är en lösning där man kan mäta livsmedelsstatus i en förpackning genom en sensor som kan detektera livsmedelsburna bakterier i en bulkdetektion.Sensorisk information mäts med en sensorisk etikett på insidan av en förpackning som kommunicerar med en annan elektronisk etikett på utsidan av förpackningen genom RFID-teknologi, vilket gör det möjligt att visuellt visa informationen på utsidan. Enligt idén är den elektroniska etiketten på utsidan utformad som ett digitalt bäst-före-datum med en digital räknare för antalet kvarvarande dagar som livsmedlet i förpackningen är ätbart. Genom att övervaka livsmedelsstatus i förpackningen med den sensoriska etiketten så uppdateras den visuella informationen på utsidan i realtid genom tagg-till-tagg-kommunikation.

Sensorn bygger påett bläck som trycks på sensoretiketten som innehåller ett metallporfyrin-pigment som är konfigurerat att binda bakteriemetaboliter i kombination med ett mesoporöst material. Det mesoporösa materialet bidrar med en aktiv yta för sensorn som är i storleksordningen “en fotbollsplan” och gör att man kan detektera bakteriemetaboliterna vid mycket små mängder. Pigmentet binder bakteriemetaboliterna från gasfas, så kontakt med livsmedlet är inte nödvändigt.  Tekniken har också visat sig kunna användas som en visuell indikator som ändrar färg från grönt till rött när bakteriemetaboliter binder till pigmentet. Den visuella indikatorn kan till exempel appliceras på insidan av en skruvförslutning till en mjölkförpackning. Martin Olsson håller på att kommersialisera tekniken i startup-projektetInnosensia i samarbete med Robin Thiberg, Erik Lindberg och Henrik Hedlund.

Juryn menade att denna lösning, när det är klar, kan innebära ett rejält genombrott för livsmedelssäkerheten.
Prissumman är på 400 euro.

Juryn delade också ut ett hederspris till Niklas Johansson för en idé som handlar om att få livsmedelsförpackningar att kommunicera med smarta kylskåp. Detta ska ske via förpackningar försedda med så kallade RFID-taggar.

Juryn bestod av Eva Norling-Gersbro, Packbridge, av Alexander Milanov, SIK, Amanda Magnusson, Livsmedelsakademin, Ingrid Lidbäck, AR Packaging Group, Jan Brattström, Livsmedelsakademin och Märit Beckeman, LTH (ordförande).

Ett av Packbridge medlemsföretag, Wellplast AB i Munka Ljungby, kan sätta ännu en fjäder i hatten. Det snabbväxande företaget, som utsågs till ett av Sveriges Gasell-företag 2013, segrade nämligen i samband med Entreprenörsveckan i Båstad i tävlingen The Serendipity Challenge* där Sveriges främsta Start Up- eller tillväxtbolag korades.

Av 25 nominerade företag, som reducerats till 8 finalister, var det Wellplast som fick de flesta rösterna av expertjuryn, bestående av investerare, entreprenörer och andra experter.

Förstapriset i The Serendipity Challenge är ett ”tillväxtpaket” i form av expertisresurser för att utveckla det vinnande företaget. Värdet är 500 000 kronor.
”Det här ett fantastiskt erkännande för oss och vi står just nu inför en internationell expansion, så det här priset kommer väldigt lägligt”, sade Jacob Volckerts från Wellplast, när han tillsammans med vd, Anders Jönzon, tog emot utmärkelsen i Båstad.

De övriga företagen, som tagit sig till finalen, blir inte helt lottlösa. De har alla nämligen möjlighet att erhålla ett ”letter of intent” för samarbete och/eller finansiering med en eller flera av de investerare och entreprenörer, som var med i juryn.

Packbridge gratulerar naturligvis Wellplast, som har en spännande framtid.

*Ordet Serendipity är det nog rätt många som ställer sig frågande till, men enligt Wikipedia heter det serendipitet på svenska och innebär en oavsiktlig upptäckt, en positiv överraskning vid sökandet efter något annat. Ordet användes ursprungligen för att beteckna förmågan att ta tillvara upptäckter, som man kommit över av en tillfällighet vid sökandet efter något annat. Idag avses det ofta också för själva föremålet för upptäckten. Kanske inte ett ord man använder i vardagsspråket.