Stort intresse från industrin för Packbridge Research Forum

Lars Samuelson, Lunds universitet

Runt etthundrafemtio personer fanns på plats när Packbridge Research Forum presenterade högaktuell förpackningsforskning från den akademiska världen och från forskningsorganisationer i Norden. Normalt när den akademiska världen presenterar nyheter brukar åhörarna bestå av många från samma värld, men det intressanta med konferensen den 7 maj var att industrin dominerade kraftigt bland åhörarna. Det visar på det stora intresse som industrin har för av det som sker inom forskningen och det är en tydlig signal på att Packbridge Research Forum behövs och är viktig.

Under dagen var fjorton föredragshållare på plats på Medicon Village i Lund och gav en minst sagt mixad blandning av förpackningsforskningen. Här är några exempel.

Anna Bergstrand, Chalmers Industriteknik

Först ut var Lars Samuelson från Nanometer Structure Consortium på Lunds universitet. Han inledde med att säga att han troligen var den som kunde minst om förpackningar i hela lokalen och sedan tog han alla på en snabb resa i den nanovetenskapliga historian och beskrev läget för nanoforskningen i Lund. Lars hann med att konstatera att nanotekniken är viktig för förpackningsindustrin och att den kommer att bli ändå viktigare i framtiden.

Anna Bergstrand från Chalmers Industriteknik frågade sig om skummade material baserade på så kallad hemicellulosa kan komma att användas som förpackningsmaterial och svaret blev ja. Utvecklingen, som handlar om att gå från fossilbaserade råvaror till förnyelsebara, sker inom ramen för ett projekt som heter SmartFoam, och där Packbridge ingår i arbetsgruppen. Det är ett femårigt projekt som påbörjades 2014.

Jesper Clement, Copenhagen Business School

Jesper Clement från Copenhagen Business School forskar i hur vi beter oss i butiken och hur vi lägger märke till förpackningar och ny design. Så kallad eye-tracking är viktig i arbete, det gäller att reda ut vad som fångar våra ögon. I stora drag var budskapet att kontrast och form är ett måste, att designen måste vara lätt att förstå för konsumenten som vill kunna fatta snabba och enkla beslut.

Från Innventia kom Peter Rättö och pratade möjligheter med tryckpressar. Kan man använda dem för att skapa funktion på förpackningarna var frågan och svaret var ja, det kan man. Du kan trycka barriärer, ytor som ska upplevas på ett visst sätt eller som ska ge bra grepp till exempel. Med andra ord kan man förbättra förpackningens egenskaper på ett flexibelt sätt.

Att förpackningen är ett viktigt gränssnitt mellan produkten och konsumenten slog Annika Olsson från LTH fast men är den värdelös eller något vi kan skapa värde av. Det är en potentiell värdeskapare konstaterade hon, men ett värde är bara ett värde om konsumenten verkligen upplever det så, annars är det inte ”added value” utan bara extra kostnader. Hon tog i sin presentation även upp den nya boken ”Den (o)hållbara förpackningen” som hon är medförfattare till och som ser på förpackningar inom livsmedel, läkemedel och lyxförpackningar.

Jouni Lattu, VTT

Dagen inleddes med nano, nästa två föredragshållare, Helena Theander och Niklas Lorén från Chalmers respektive SP Food and Bioscience, tog upp ett alternativ, nämligen grafen som man sade är ett material för framtiden och då även för förpackningsindustrin. Ett område inom beläggning, man kan till exempel skapa superhydrofobiska ytor eller högeffektiva syrebarriärer. Man kan också göra små hål i lagret för att skapa ultrafina membran som tillexempel släpper igenom vattnet men inte saltet om man häller saltvatten på det. Grafen har unik permeabilitet men även unika mekaniska egenskaper.

Hur kan man använda proteinbaserade material för att skräddarsy nya förutsättningar för förpackningar? Den frågan svarade Ramune Kuktaite och Bill Newson, bägge från SLU, på. Några produkter av denna typ finns inte på marknaden idag. SLU ligger i Alnarp så det är inte förvånande att växtbaserade proteiner man utgår ifrån. Det blir biobaserade material med goda gasbarriäregenskaper och som till och med kan användas för att tillverka ätbara förpackningar. Många frågor återstår dock att lösa enligt de bägge föredragshållarna.

Cecilia Fredriksson, Lunds Universitet Campus Helsingborg

Jouni Lattu representerade finska VTT. Han valde att dyka ganska djupt in i en förpackningsapplikation, barriärpolymerer för konserveringsapplikationer. Det handlade om VTT GAT, en polymer med god syrebarriär och goda mekaniska egenskaper. Tanken är att materialet ska användas som barriär i förpackningar för livsmedel och drycker. År 202 ska man kunna tillverka 8 000 ton per år. Prismässigt kommer man att hamna på samma nivå som välkända EVOH. Dessutom är materialet, till skillnad mot EVOH, bionedbrytbart. När det kommer till syregenomsläpplighet är materialet något bättre än EVOH. Materialet är transparent.

Cecilia Fredriksson är etnolog och kan inte mycket om förpackningar med andra ord. Hon forskar i detaljhandel på Lunds universitet i Helsingborg. Hon diskuterade konsumtionsmönster och moral och etik i konsumtionen.

Under den ganska allomtäckande rubriken Förpackningsforskning hos Dansk Teknologisk Institut tog Søren Østergaard upp flera forskningsprojekt som pågår, och frågan är om inte det som kretsar kring den fiberbaserade flaskan som Carlsberg hoppas kunna fylla öl i om cirka tre år, var det som enskilt drog till sig störst intresse. Efter hans presentation var det många som vill känna, klämma och diskutera.

Marie Ernstsson från SP Chemistry, Materials and Surfaces

Näst sista talare var Marie Ernstsson från SP Chemistry, Materials and Surfaces, som tog dagen tillbaka mot kemi, är hon diskuterade möjligheterna att förbättra limmer för självhäftande pappersetiketter genom att man identifierar migrerande komponenter. Här handlar det om titta på nanometertjocka ytor. Hennes forskning visar att det finns mycket som påverkar vidhäftning och andra egenskaper.

Dagen avslutades med Axel Steuwer från Invest in Skåne som gav en up to date redovisning av två jätteanläggningar som byggs nästan granne med Medicon Village i Lund, nämligen ESS och Max IV, två gigantiska mikroskop som bygger på synkotroner (Max IV) och neutroner (ESS). Det är några år kvar innan allt är klart, de första neutronerna kan förhoppningsvis skjutas i väg i ESS år 2019. Bägge anläggningarna kan vara till stor hjälp i förpackningsmaterialforskningen.

I anslutning till konferenslokalen fanns en bordsutställning där vi bland annat kunde notera en långväga utställare. Företaget PopPack från San Francisco är ny medlem i Packbridge och hade tagit sig runt halva jorden för att visa sin unika öppningslösning. I en kommentar ett par dagar efter besökte i Sverige uttryckte han och hans fru, som också jobbar i företag, sin uppskattning av dagen.

”The intimate gathering of professionals sharing their research and innovations made the journey from San Francisco worth every minute and every mile of travel. We have attended packaging conferences in Germany, Japan, and the United States, and without hesitation we can state that not one of them holds a candle to the unforgettable day we spent with Packbridge members in Lund.

We’ll be back again!”

Vi tar åt oss av berömmet men är så klart inte nöjda. Det ska bli ändå bättre i framtiden.